Nyhetsbrev

Lisa och Fredrik en varm kväll i Moldavien.

Nu är vi på hemmaplan igen efter ett par veckor i Moldavien.

Resan var planerad sedan länge men ändå tog det längre än beräknat innan vi stod på moldavisk mark. Först var vi båda sjuka och var tvungna att kurera oss för att klara bilfärden genom Europa. När vi sedan skulle ge oss av fick vi ta en annan väg än den tänkta p g a översvämningar i Ukraina. Istället för att åka genom Ukraina fick vi åka via Slovakien, Ungern och genom hela Rumänien. Färden gick dock bra och det är ju alltid roligt att "bilsemestra"!

De två veckorna i Moldavien gick som vanligt alldeles för fort. Det var mycket som skulle hinnas med; besöka dagcentra, härbärget, personal- och organisationsfrågor, träffa biskopen samt träffa lite vänner.

Här följer en kort sammanfattning av verksamheten på våra dagcentra:

• Ivancea: Församlingen har ännu inte hittat någon lämplig lokal utan barnen kommer fortfarande hem till Galjas och Ediks lägenhet varje dag.
• Branesti: Valentina och Viorica leder verksamheten på ett utmärkt sätt och många barn får hjälp!
• Orhei: Församlingen har fortfarande problem med grannarna som inte är positivt inställda till kyrkan. De har anmält församlingen för diverse saker till synes utan grund och i nuläget drivs både gudstjänster och dagcentrum lite "i smyg". Därför kommer just nu inte fler än ett tiotal barn. Tyvärr är det inte sällan församlingar råkar ut för detta. Församlingen i Orhei har precis renoverat sina lokaler och kunnat börja hålla till i kyrkan istället för i den lilla lägenhet där man varit tidigare. Trots problemen med myndigheterna är man positiv och är ser det som ett framsteg att man nu har en bra lokal!
• Drochia: Vi har fått lite pengar till att renovera upp stället. Barnen är nöjda och personalen har precis kommit tillbaka från semester i Ukraina
• Viata Noua, Chisinau: Enda stället med en man som lagar mat!

På härbärget sköter personalen verksamheten på ett rutinerat och proffsigt sätt. Nästa år kommer troligtvis vissa förändringar i personalstyrkan att ske. Slavic, som är chef för Pingstunionens sociala verksamhet, och tillika föreståndare för härbärget kommer att trappa ner. Hans roll kommer nu att vara främst rådgivande. Vice föreståndare, Sandu Danilenco, tar över de mera praktiska delarna av Slavics arbete. Sandu är ambitiös och vi känner tillförsikt inför denna förändring!

Levnadskostnaderna i Moldavien ökar ständigt och inflationen var i fjol ca 16 % och väntas bli mycket hög även i år. Lönerna är fortsatt låga. Exempelvis en lärarlön uppgår i genomsnitt till 600 SEK och räcker inte långt. Kilopriset för kött ligger runt 50 SEK. Ost är dyrare än i Sverige. Trots detta fortsätter det att byggas lyxiga köpcentra, lyxiga villor osv.

Vi hann även med att träffa en del vänner. För varje gång är det dessvärre färre kvar att träffa. Folk flyttar utomlands hela tiden och det är alltid några som emigrerat. Denna gång fick vi också veta att en bekant dött ett par dagar innan vi kom. Han hade hittats oförklarligt död i sin lägenhet. Han hade stora skulder och dessutom ett förflutet med maffian så det fanns många frågetecken. Hans fru och barn befanns sig vid tillfället hos släktingar i USA och beslöt att stanna där. Dels har de ingenting att återvända till i Moldavien och dels är de rädda för vad som kan hända dem, med tanke på de ekonomiska bekymren. Vi brukade basta med denna familj och det är konstigt att vi nu aldrig kommer att träffa dem mer.

Under vistelsen hade vi glädjen att ha två volontärer nere; Daniel Rynningsjö och en amerikansk tjej vid namn Chelsea. De hjälpte till på härbärget och på dagcentrumet i Branesti. Nedan kan du läs mer om Daniels upplevelser.

När vi klev ur bilen möttes vi av många glada ansikten och barnen var samlade och sjöng tillsammans. Ingen talade engelska och deras dotter som kunde engelska skulle komma först dagen efter så jag satte på mig mitt bästa leende och förstod ingenting.

Läs mer

Hemresan gick jättebra. Det tog lite tid vid någon gränsstation men det var inte så farligt. Det kunde ha varit värre, särskilt med tanke på att en tulltjänsteman höll på att riva sönder vårt registeringsbevis. Bilens förre ägare (vi hade köpt bilen precis innan) har förmodligen förvarat beviset i en pärm för man hade slagit hål med hålslag i sidan av pappret. Dessa hål tolkade tulltjänstemannen som att beviset var makulerat. Som tur var reagerade Fredrik blixtsnabbt och lyckades därmed undvika stora problem.

Vi hade även "tur med vädret". Fasan var ju att det skulle vara sådär vansinnigt varmt som det ofta blir i Moldavien på somrarna. Som tur var höll sig temperaturen på dryga 30 grader, vilket där är helt acceptabelt. De sista dagarna smällde det dock till och blev över 40 grader varmt. Sent en kväll när vi satt ute på landet var det 28 grader!

Ha det så bra och tack för Din hjälp!

Lisa & Fredrik

Här är några barn från gruppen i Ivancea hos Galja.