Nyhetsbrev

Den luktar inte, den barrar inte, men det ÄR en gran. Julen är snart här.

Så var det dags för ännu ett nyhetsbrev. Veckorna springer i väg och snart är det jul. Det är visserligen drygt en månad kvar, men igår tjuvstartade vi med lite julpynt och julgran. Eller gran och gran; en liten plastgran införskaffad på Gahms. Ja, den får oss i alla fall att tänka på att vi om ett par veckor åker hem till Sverige för att fira jul och nyår!!!

För ett par veckor sedan besökte vi för första gången Transnistrien; den ryska utbrytarrepubliken i Moldavien.

Denna republik har inte godkänts av något annat land, inte ens av Moldavien. De har ändå sin egen valuta, regering och president. Invånarna är endast rysktalande till skillnade från övriga Moldavien där de flesta är både rysk- och rumänsktalande.

Transnistriens invånare är människor som tidigare invandrat från Ryssland, och de har ganska mycket samarbete med ryssarna. T.ex. har Ryssland soldattrupper ständigt på plats i Transnistrien. Endel moldaver säger att Transnistriens president har "bekostat tullstationen ur egen ficka". Man måste alltså passera gränskontroller för att komma in i Transnistrien. De moldaver som bor i övriga Moldavien (plus andra utlänningar förstås) får bara vara i Transnistrien i tre timmar! Vill man stanna längre måste man registrera sig hos polisen. Eftersom Transnistrien inte är en erkänd republik är man enligt moldavisk lag INTE skyldig att visa upp pass vid gränskontrollen, men i praktiken har man inget val när man står där vid gränsen. Skulle man hävda sin "rätt", skulle man få stora problem.

Det var väldigt intressant att besöka denna del av Moldavien. Det var verkligen som att komma till Ryssland. Språket, kulturen, ja det skiljer sig verkligen från övriga Moldavien. Vi har hört att det är mycket maffiaverksamhet i denna republik och svårt att förhandla med regering och myndigheter (ännu svårare än i övriga Moldavien).

Vi åkte dit tilsammmans med en vän, Anatolij, i hans gamla Lada. Man fick verkligen hålla i sig när han körde! Det fanns i och för sig säkerhetsbälten i bilen, men de var s.k "one-size", så jag vet inte hur mycket nytta de hade gjort...

Anatolij tog med oss till kyrkan och runt till flera av hans bröder och föräldrar. Vi möttes, som överallt i Moldavien, av en enorm gästfrihet. De flesta i Transnistrien har aldrig träffat några utlänningar förr, så det intressant för båda parter. Transnistrien är om möjligt ännu mer isolerat än övriga Moldavien.

Nu börjar också den centralstyrda värmen sättas på i hyreshusen i Chisinau. Vi fick värme för en vecka sedan. Nu är det så varmt att man måste ha fönstret öppet. Bättre än kylan i alla fall...

Hoppas ni alla har det bra och att vi ses snart!

Hälsningar Lisa och Fredrik (& Victor)

I Transnistrien mötte vi ett gäng barn vi kommer att jobba med. De var väldigt intresserade. De är inte varje år det kommer utlänningar dit.

Det är kallt nu, men fortfarande finns barn utan skor...