Nyhetsbrev

6 December 2004 - 1:a advent....2:a advent...

Frida, Jennie och Therese framför härbärget.

Frida, Jennie och Therese framför härbärget.

Som vanligt går veckorna innan jul alldeles för snabbt. Hoppas att Du hinner med allt Du vill, och att Du inte är helt slut när julen väl infinner sig!

Sedan förra brevet har det som vanligt hänt mycket. Under tre veckor hade vi besök av Frida, Therese och Jennie från Donnergymnasiet i Klinhehamn. De läser sista året på Barn- och Fritidsprogrammet och valde att göra sitt projektarbete och praktik här hos oss. De bodde på härbärget där de blev jätteuppskattade av både barn och personal. De fick göra studiebesök på olika barnhem, skolor, dagcenter mm över hela landet. När Therese och Jennie gick på högstadiet var de med och samlade in pengar till vårt arbete via Operation Dagsverke. De pengarna gick till att starta, och till en början driva, programmet i Cimislia. Nu fick tjejerna konkret se vad dessa pengar använts till och att det blev en start på en väl fungerande verksamhet.
Programmet dessa tre veckor var riktigt späckat, och Therese, Frida och Jennie hann även uppleva moldavisk kultur i form av balett, ungdomskonsert, besök i moldaviska hem, köra moldavisk go-kart (de varvade mig, förstås) och mycket annat. Dessutom hann de uppleva ett jordskalv som mätte 5.8 på Richterskalan. Sista kvällen hade vi en festkväll på härbärget då tjejerna bjöd på gotländska kroppkakor. Gott! Jag tycker att Du ska klicka här, för då får Du läsa ett utdrag ur deras dagbok.

Som Du läst i tidigare nyhetsbrev, har vi haft flera volontärer under hösten. De sista var Magnus och Linda, som besökt oss under ett flertal tillfällen. Denna gång var de återigen uppe i Balti och hade lektioner på kyrkans musikskola och ledde körövningar. Vi märker att många som kommer hit, blir väldigt engagerade och kommer tillbaka!

Gällande de olika programmen runtom i landet, så är det inte så mycket att säga förutom att de "flyter på" som vanligt. På härbärget är det ju en viss omsättning på barnen, men de flesta av dem har nu bott där ett tag och det börjar bli en "stabilare" grupp. Stämningen blir mer familjär och barnen får chans att utvecklas. Vi är verkligen glada för personalgruppen vi har där. Slavic, som är föreståndare, och kommer vara koordinator vår våra samtliga projekt när vi nu snart åker hem, är också seriös och driftig. Det känns bra!
För två veckor sedan var vi och en kille ur personalen på motsvarande kvartsamtal för de äldsta killarna som bor på härbärget. De läser en yrkesutbildning i skomakeri. Lärarna hade uteslutande beröm att ge. Om de fortsätter så bra, är de i princip garanterade arbete efter utbildnings slut. Då ökar ju möjligheterna för dem att kunna klara sig själva i framtiden. En av dessa killar är 18 år och kommer från norra Moldavien. Han bodde med sin mamma, som var alkoholist, i ett hus som knappt kan kallas hus. Mamman hade olika "manliga bekanta" och vid ett tillfälle kom hem just när mamman blev utnyttjad.
Han blev förstås förblindad av raseri och skulle försvara mamman. Detta gjorde han genom att misshandla mannen i fråga med en hammare. Till slut hamnade han i alla fall hos oss på härbärget och det är ju "extra" kul när det går bra för honom i skolan. En gång skulle han åka hem i en vecka (på eget initivativ), men han kom tillbaka till härbärget redan efter två dagar. Det var ju tråkigt att han inte kunde vara hemma som han tänkt, men det var bra att han kom tillbaka till härbärget. Han kunde lika gärna gett sig av någon annanstans.

Om några dagar flyttar vi hem till Sverige och Gotland som planerat. Nu har vi bott här i nästan tre år och jag kan inte förstå att tiden gått så fort. Vi kommer alltså till största delen att arbeta från Sverige och göra regelbundna resor till Moldavien för att följa upp arbetet. Det är så vi planerat, och det är det vi arbetat utifrån. All verksamhet är ju knuten till kyrkor, just för att det ska kunna fungera när vi åker. Under åren här problem kommit och gått, och så kommer det säkert att vara i fortsättningen också, men när vi ser tillbaks så har mycket gått långt över förväntan och fungerat bättre än vi vågat hoppas på. Så det känns bra. All verksamhet kommer att fortsätta, vi kommer fortsätta att uppdatera hemsidan och Hemse Pingstförsamling kommer att ha kvar sitt engagemang gällande administration och ekonomi. Vi hoppas innerligt att Du också har kvar Ditt engagemang. Om alla hjälps åt kan man åstadkomma förändring. Det är vår verksamhet ett bevis på!

Vi hörs!

Vi önskar Dig en God Jul och Ett Gott Nytt År!

Vi önskar Dig en God Jul och Ett Gott Nytt År!