Nyhetsbrev

Två bröder som kommer till programmet i Drochia.

Som Du redan gissat så har nu ytterligare en spännande resa till Moldavien avverkats! Det var visserligen ett tag sedan men här kommer i alla fall en rapport! Vi besöker ju Moldavien två gånger om året; sommar och vinter.

Någon månad innan avresan hade vi fått mottaga MR-priset här på Gotland; ett pris som Amnesty, Röda Korset och Rädda barnen årligen delar ut för arbete för mänskliga rättigheter. Det var förstås väldigt uppmuntrande och man var extra peppad för resan!

Som vanligt är det ett annat land som möter en på vintern än på sommaren. Denna vinter blev detta ännu påtagligare än vanligt. Vid tiden för vår avresa kulminerade nämligen gaskonflikten. Då Moldaviens gasledningar går via Ukraina blev man under en dryg vecka utan gas. I Moldavien värms de flesta bostäder upp med gas, man lagar mat på gasspis och vatten värms upp med gas. En strypning av gastillförseln skulle med andra ord innebära katastrof. Det var lite svårt att få tillförlitlig information. Via västerländska medier hörde vi en sak; på de moldaviska nyheterna en annan. I Chisinau var skolorna utan värme och flera av våra vänner kände att det blev kallare och kallare i lägenheterna. Landet hade gasreserver för ca tre dagar och tack vare att ett nytt avtal så småningom slöts så undveks en total katastrof. Man vill inte tänka på vad hur det hade gått. Hela landet hade stannat av, människor frusit ihjäl.. Det är ju just det obehagliga med politiska vapen av detta slag.

Någon vecka senare inträffade en historisk händelse i Moldavien. En av Moldaviens genom tiderna störste poet, Grigore Vieru, omkom i en bilolycka. I Moldavien höjer man sina författare, konstnärer och poeter till skyarna på ett helt annat sätt än vi gör; de har nästan ”helgonstatus” skulle jag vilja påstå. Samma kväll hade vi bestämt träff med en person vi umgicks mycket med när vi bodde i Moldavien. Vi brukade gå och basta med honom och hans vänner då och då. Denna kväll skulle vi träffas och äta middag men vännen lämnade återbud i sista stund då hans bäste väns far råkat ut för en bilolycka och låg på intensiven. Denne bäste vän var en i bastugänget. Det tog ett par dagar innan vi kopplade att vännens far var just den kände poeten. Vi visste förstås att poeten omkommit; tusentals människor samlades i centrum för att sörja och begravningen direktsändes i TV. När vi berättade om vår ”insikt” för andra vänner såg de först väldigt tvivlande ut för att sedan bli i stort sett mållösa. Vi insåg att vi var väldigt priviligerade som kände till Grigore Vierus son! Ni kanske tycker att det är märkligt att vi inte förstått detta tidigare. Det finns en förklaring. Bastugänget var nämligen ett av de sällskap där det är outtalat, men självklart, att man som ny inte intresserar sig alltför mycket för vilka de andra är. Men det är en annan historia..

För ett par veckor sedan var det val. Kommunistpartiet vann återigen vilket resulterade i protester och stormning av regeringsbyggnaden. Det talas om valfusk. Internationella valobservatörer har dock intygat att allt gick rätt till. Tyvärr är det inte någon garanti för att landet har en fungerande demokrati. Många anser att kommunisterna ”köper” sina väljare på ett tidigare stadium med hot och mutor. Att Ryssland fortfarande har ett fast grepp om Moldavien kan visa sig i plötsliga uppsägningar eller villkorsändringar av avtal angående till exempel gastillförsel och export. Å andra sidan finns det inte någon enad opposition att rösta på. Evangeliska kyrkor i Moldavien har gjort ett försök att bilda ett eget parti. Slavic (vår förre direktor) var Pingstunionens representant i partiet. Han har berättat att då det inte gick att enas inom oppositionen gav man till slut upp. För Moldaviens unga hade valutgången ett stort symboliskt värde för hur landets framtid ser ut och många känner nu en ännu större hopplöshet än förut.

Nu äntligen lite om verksamheten! Det var roligt att komma ner och se att arbetet bedrivs effektivt och proffsigt. Man märker på atmosfären att barnen och ungdomarna trivs och är avslappnade. Årligen har man en ”reunion” för de som slussats vidare. Uppslutningen brukar vara god och alla värdesätter fortsatt kontakt och uppföljning. När vi var där var en tjej, Masha 17 år, precis på väg att flytta in i en liten lägenhet som vi kunnat renovera. Det känns roligt att vi kunnat hjälpa henne att få en utbildning och en bostad!

Med oss på resan hade vi en volontär, Gustaf Andersson. Gustaf är från Linköping men bor numera i Norge. Han har under flera år varit engagerad och såg nu tillfället att komma ner och arbeta ett par veckor och praktisera sin ryska. Vi passade förstås på att dra lite nytta av hans yrkeskunskaper som sjuksköterska! Här berättar Gustaf om sina upplevelser. Spännande läsning kan jag lova!

Vecka 2 skjutsades jag ut till den lilla byn Ivancea, nån timme utanför Chisinau. Där tog Galinas 22-årige son Andrej, emot mig. Han och mamma Galina, tar varje vardags eftermiddag emot upp till 10-12 barn, i sin lilla lägenhet...

Läs mer

En kväll hade vi avtackning för vår direktor, Slavic Vlas, som vi arbetat med sedan 2003. Han är en enormt skärpt kille som vi varit otroligt lyckligt lottade att få arbeta tillsammans med. Nu väntar dock andra saker för honom och vi önskar honom lycka till! Slavic har under 2008 trappat ner i takt med att Sandu Danilenco tagit över. Sandu är utbildad ekonom i internationella affärrelationer och ledarskap. Han har arbetat på härbärget sedan 2005. Han började som nattvakt vid sidan av sina studier och har sedan varit ekonomiansvarig i två år. Vi känner fullt förtroende för honom!

Programmet i Ivancea trängs tyvärr fortfarande i Galinas lilla lägenhet. Hon lagar mat och har lektion varje dag. Vi letar efter en annan lokal. Huspriserna i denna by har ökat kraftigt (priserna har ökat på allt i landet. Matpriserna nästan fördubblades under 2008!) p g a rykten/förväntningar om att gasledningar skall dras. Hittills använder man små gasbehållare som man ständigt måste fylla på. Man använder gas till såväl uppvärming som matlagning. Till varje dagcentrum kommer 20-25 barn dagligen och på härbärget bor 25 ungdomar. Några smärre problem finns det alltid men vi är glada att det fungerar såväl som det faktiskt gör!

Tack för att Du fortfarande är med oss i detta arbete.

Hälsningar Lisa & Fredrik Olsson

Festkväll med personalen på härbärget.