Nyhetsbrev

"Projekt Moldavien" är ett skolprojekt som utförs utav 8 elever på Cristopher Polhemgymnasiet på Gotland. Poängen med vårat projekt är att för det första resa till Moldavien (vilket vi gjort och jag skall berätta om i detta nyhetsbrev), väl i Moldavien skulle vi se hur befolkningen bor, hur CRAC ser ut och fungerar samt ta foton och filma som vi sedan gör en dokumentärfilm av. Dokumentären skall användas i syftet att föreläsa på olika ställen på Gotland för att öka medvetandet om läget i Moldavien för Sveriges (Gotlands) befolkning samt samla ihop pengar som går oförkortat till Moldavien.

För att kunna ta oss till Moldavien så behövde vi förstås pengar, till båten, båtbussar, flygen, samt sovrum och mat (de två sista fick vi billigt på CRAC). För att få ihop pengar till vår resa så har vi sålt plastpåsar, bröd och kakor på marknader och sökt stipendier. Den 17:e November påbörjade vi våran resa till Moldavien.

Väl i Moldavien möttes vi av Sandu och John, som körde oss till CRAC. Vi delades in i två grupper då bara 5 personer fick plats på CRAC. Resten åkte ut till Ivancea, en by där CRAC har en matstation där barn i alla åldrar efter skolan kan gå och leka samt få en varm skål soppa.

På "CRAC-house" så hjälpte vi till med både det ena och det andra. Vi grävde om deras rabatt utanför huset, vi sorterade skrot, användbart och sånt som ska kastas, vi städade upp på bakgården samt hjälpte till med att organisera deras "lager" med sådant som kan komma till god användning (sand till cement, stenblock och brädor). Ett gäng av våra tjejer målade även om spelrummet, där ungdomarna kan spela pingis, eller jonglera med deras fotboll när det är alltför kallt ute.

Tillsammans med Sandu och John åkte vi hem till ett par familjer både i Chisinau och Ivancea. Jag kan nog med säkerhet säga att vi alla reagerade kraftigt på hur det ser ut för vissa familjer, "det är sjukt att det ser ut så här, i Europa på 2000-talet". Sandu berättade för oss hur familjerna hamnat i dessa situationer, och alkohol i kombination med ett redan fattigt land (på grund av Sovjetunionen) verkade vare den vanligaste anledningen.

I byn Ivancea så bodde vi hos en väldigt trevlig familj som har hand om matstationen. På matstationen hjälpe vi till med att hugga ved, röja upp deras "skrothög" och se vad som skulle sparas (till exempel brädor som kan användas till något). Vi lekte mycket med barnen och gav dem kläder som vi tagit med ifrån Sverige. Även här fick vi som sagt besöka familjer, vi hjälpte även en familj att flytta från ett litet hus, där det var hål i fönsterna så det var lika kallt ute som inne, till ett mycket bättre hus. Familjen hade en bebis runt 1-2 år och det var antagligen anledningen till flytten. Fadern i familjen jobbade i en gruva, som vi även fick besöka. Där nere stod de 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan och sågade ut stora stenblock, utan munskydd och hörselskydd, för ynka 2000 lei i månaden, vilket är ca 1400 svenska kr.

Moldavien är ett fattigt land och det är extremt svårt att göra något åt, med regeringens dåliga prioritering och all korruption inom landet. Sandu och CRAC börjar helt klart i rätt ände, med barnen, de oskyldiga barnen som inte borde behöva betala för något som Sovjet lämnat efter sig eller att deras föräldrar tar till sig alkoholen som tröst när det blir svårt. Barnen är framtiden och för varje barn som hjälps ser framtiden något ljusare ut.

Tack för all hjälp alla anställda på CRAC.

// Projekt Moldaviens alla medlemmar

Skrivet av: Martin Lewin